SKOFORSKNINGSPROJEKT I GÄVLE

SAMMANFATTNING

Målsättningarna med forskningsprojektet var att visa att den metod för sko- och fotanalys (som utvecklats i två sportbutiker i Gävle och Sandviken), vilken inkluderar fot- och skoklassificering, videofilmning av gång/löpning, samt ett för individen anpassat skoval

1) leder till förbättringar i smärttillstånd hos motionärer och

2) att avgjutna fotbäddar för närvarande ordineras till ett stort antal motionärer i onödan.

Utprovningen utfördes av två medicinskt outbildade försäljare och en ortopedingenjör. Försäljarna hade fått en kortare utbildning i sko- och fotanalys ledd av ortopedingenjör och läkare, men var erfarna sedan flera år av analysmetoden och skoklassificeringen.

Totalt 86 försökspersoner lottades in i en behandlingsgrupp som fick skor direkt, och en kontrollgrupp som fick skor först efter 3 månader. Uppföljningstid i första delen av projektet 5 -6 månader, samt 3-årskontroll för att följa upp långtidseffekten.

Enbart skor ur standardsortimentet har använts, inga specialskor. Bara två personer har fått individuellt avgjutna fotbäddar.

Försökspersonerna i denna studie var hämtade ur alla ålderskategorier (12-78 år), mest medelålders, vilket inte enligt våra tidigare erfarenheter utesluter att även yngre barn, ända ner i lägre skolåldern, kan ha nytta av metodiken, vilket inte bevisats i denna studie.

Besvärslängd

35% hade haft besvär i 10 år eller mer, 55% hade haft besvär i 5 år eller mer. Endast 10 % hade haft besvär i mindre än 1 år.

Halvårsresultat

Nästan alla försökspersoner blev bättre. I kontrollgruppen kvarstod besvären oförändrade, tills även dessa fick anpassade skor efter 3 månader, då även deras besvär reducerades. Totalt endast 4 skattade lika mycket smärta efter 5 -6 månader. Över hälften av alla blev helt besvärsfria! En person blev smärtfri efter att ha haft ont sedan andra världskriget.

Hos de ca 40-50% som inte blev helt botade minskade besvären i genomsnitt med ca 60%.

3-årsresultat

Efter 3 år är 41% av alla försökspersoner helt friska (ingen smärta i någon kroppsdel) även vid motionsaktiviteter! 56% är helt smärtfria när de inte motionerar.

Utläkningsfrekvensen för fotbesvär, underbensbesvär och ländryggsbesvär är ca 75%. Utläkningsfrekvensen vid knäbesvär är i vila 86%, vid löpning ca 60%.

De besvär som botas härrör mest från fot, underben och knän, men även besvär från länd-, bröst- och halsrygg påverkas till det bättre, vilket är forskningsgruppens erfarenhet även tidigare.

Resultaten är anmärkningsvärda, och visar att den metod för sko- och fotanalys som använts fungerar mycket bra och att fotbäddar, som är dyrbara och tidskrävande att göra, endast bör ordineras till motionärer efter adekvat utförd sko- och fotanalys samt ett för individen anpassat skoval, i motsats till vad idag utförs vid många löpkliniker och ortopedverkstäder.

Resultaten visar också att exakt mätning av fotvinklar inte behövs annat än i speciella fall. Viktigast vid videoanalysen blir att se till att foten är någorlunda rak och att inte överkorri-gera, speciellt vid pronation/eversion, vilket är vanligaste fotställning i belastningsfas.

Kunden bör vid sitt skoval prioritera passform och stabilitet. Med moderna skor behöver man enbart i undantagsfall bry sig om skons stötdämpande egenskaper.

Resultaten visar att ett prestigelöst samarbete mellan seriösa, utbildade skoförsäljare och sjukvården ger mycket bra resultat för många som haft besvär även mycket länge.

Studien har gjorts i samarbete med Allmänmedicinska Institutionen i Uppsala.

SKOFORSKNINGSPROJEKT I GÄVLE

Målsättning

Att visa den förbättring av besvär som kan åstadkommas med sko- och fotanalys samt anpassat skoval efter enkel klassificering av fot- och löptyp samt enligt de principer för skoklassificering som utarbetats på två sportbutiker i Gävle och Sandviken.

Studien avser alltså att kvalitetssäkra den redan inarbetade arbets- och analysrutin som tillämpats i butikerna i flera år, en metod som fortsätter att utvecklas kontinuerligt i samarbete med ortopedingenjör och läkare.

Metod

Efter annons i lokalpressen då man våren 1995 efterfrågade motionärer(ej elitidrottare) med problem vid löpning eller gång lottades de 86 försökspersonerna, 39 män och 47 kvinnor, i två grupper:

en behandlingsgrupp (B= 46 st) som fick nya anpassade skor direkt och

en kontrollgrupp (K=40 st) som fick anpassade skor efter ca 3 månader.

Uppföljning utfördes efter 1, 3 och 5 -6 månader samt för kontrollgruppen efter 4 månader då denna grupp alltså hade haft sina nya skor i en månad.

Slutuppföljning skedde efter ca 3 år.

Kontrollgruppen fick motionera i sina gamla skor 3 månader innan skobyte bl a för att man ville kontrollera att besvären inte läkte ut av sig själv. Med motion menades att man regelbundet skulle gå eller löpa i motionssyfte för att öka eller bibehålla sin fysiska förmåga.

Utprovning av skor och videofilmning av gång- eller löpsteg utfördes av 2 skoförsäljare utan medicinsk utbildning och en ortopedingenjör. Försökspersonerna fördelades slumpmässigt. Skoförsäljarna hade fått 2-3 dagars utbildning i löpanalys och videoteknik i regi av ortopedingenjör och läkare, men hade dessutom lång erfarenhet av skoanalys och hade också varit aktiva i de skoanalyser som ligger till grund för klassificering och urval av skor som användes i butiken. De kände alltså väl till skoutbudet och de egenskaper olika skor har.

Halvårsuppföljning utfördes i nov/dec 1995 av läkare som inte deltagit i utprovning eller annan uppföljning av försökspersonerna. Medicinsk undersökning har inte skett då studien avser att visa att sko- och fotklassificering samt analysförfarandet fungerar i en skobutik. Besvären har registrerats i frågeformulär och på smärtritningstavlor som försökspersonerna fått fylla i.

De skor som använts har varit av olika fabrikat och har plockats ur standardsortimentet i en sportaffär. Ingen av skorna har kostat mer än 1000 kr, de flesta i prisintervallet 399-799 kr. Försökspersonerna har vid skoutprovningen fått deponera 500 kr som sedan återfåtts efter 5 månader.

Försökspersoner

Åldersfördelning, besvärslängd och smärtskattning var ungefär lika i de båda grupperna. Könsfördelningen blev av slumpen ojämn med 59 % män i B-gruppen och 70% kvinnor i K-gruppen, totalt 39 män och 47 kvinnor. Könsfördelningen verkar inte ha påverkat slutresultatet i studien. Ingen person bortföll ur studien till halvårskontrollen. En person har uteslutits ur studien eftersom han inte alls använt skorna pga att allmänsjukdom förhindrat hans motionerande helt under projekttiden. En person accepterades inte till studien pga mycket svårartade ledförändringar. Bortfallet vid 3-årskontrollen var totalt 8 av 86 personer (3 i B-gruppen och 5 i K-gruppen).

De flesta i studien deltagande personerna var medelålders. 38% av försökspersonerna var i åldersgruppen 40 -49 år. Åldersvariation 12-78 år.

Personerna hade haft besvär mycket länge, i medeltal ca 8 år. Endast 10 % hade haft besvär i mindre än 1 år. Drygt en tredjedel hade haft besvär i mer än 10 år och 55 % i 5 år eller mer, lika fördelat i K- och B-grupperna.

Halvårsresultat

Resultaten kan anses mycket bra men stämmer väl med de erfarenheter man tidigare noterat under de år man arbetat med metodiken.

De personer som fick motionera i sina gamla skor (K-gruppen) hade sina besvär kvar i oförändrad omfattning tills de fick nya skor efter ca 3 månader, då också deras besvär reducerades drastiskt.

82 av 86 försökspersoner blev bättre i sina besvär. Trots den långa tid försökspersonerna haft besvär har 61 % i B-gruppen och 45 % i K-gruppen blivit botade (inga besvär kvar). Att "endast" 45 % i K- gruppen blivit botade stämmer med de siffror man får i B-gruppen efter 2-3 månaders användande av nya anpassade skor. Man kunde alltså förvänta sig att K-gruppens besvär skulle komma att sjunka ytterligare, vilket också skedde till 3-årskontrollen.

Av de ca 40-50% av försökspersonerna som inte blivit helt botade har man i snitt fått ca 60% besvärsreduktion. På smärtskalorna (VAS 0-100)har man sänkt sig från medelingångsvärdet 48-55 till medelutgångsvärdet ca 19-20.

Endast 4 personer har inte blivit förbättrade på smärtskalorna, men närmare analys av dessa personer gav vid handen att 3 blev bättre i delar av sina symtom, men vissa symtom hängde kvar och renderade lika höga smärtskattningar enligt VAS-metoden. Endast en person var lika besvärad efter 5-6 månader som innan.

Långtidsuppföljning (3-årsresultat)

Efter 3 år är 41% av alla försökspersoner helt friska (ingen smärta i någon kroppsdel) även vid motionsaktiviteter! 56% är helt smärtfria när de inte motionerar.

Utläkningsfrekvensen för fotbesvär, underbensbesvär och ländryggsbesvär är ca 75%. Utläkningsfrekvensen vid knäbesvär är i vila 86%, vid motionsaktivitet ca 60%.

En liten tendens att bli litet sämre finns mellan 6-månaderskontrollen och 3-årskontrollen.

Tendensen att bli sjukare och att få mer smärta under denna tid är dock förvånansvärt liten.

De flesta försämrade fotbesvären registrerades i B-gruppen, de som alltså fick byta skor först.

De problem som blivit något sämre mellan halvårkontrollen och 3-årskontrollen är smärtor i fot (både i vila och vid motionsaktivitet) och ffa höft (mest ökning i vila, höftbesvären vid motionsaktivitet ökade inte lika mycket!).

Ländryggs- och knäbesvär som botats till halvårskontrollen verkar hålla i sig och återkommer inte vid 3-årskontrollen.

Ca 12% upplevde smärta i nacken och 8% i bröstryggen i början av studien. Vid 3-årskontrollen fanns i vila vissa besvär kvar i nacke (7%)och bröstrygg(3%). Antalet personer med nack- och bröstkorgsbesvär är i studien för få för att medge säkra slutsatser.

Intressant är att ffa knäsmärtorna försvann snabbare än fotsmärtorna. Redan 2-3 månader efter bytet av skor har nästan all förbättring skett vad gäller knäbesvär och denna effekt är i stort sett bestående efter både 6 månader och 3 år!

Fot- och underbensmärtorna tog i genomsnitt alltså något längre tid att försvinna, vilket kan vara bra att veta när man informerar sin patient/kund om förvänad läkningstid!

Den tendens som finns till försämring i studien vid 3-årskontrollen förklaras av den utmattning av skorna (felställning) som kan ses vid videoanalys. Försämringen är alltså statistiskt direkt korrelerad till kollapsen av materialet i skorna. Däremot visar resultaten att man inte så lätt kan se på skorna att de blir uttjänta och dåliga.

Motionsaktivitet

I takt med att försökspersonerna blev friskare ökade deras motionsaktivitet. Man ökade både hur långt man gick eller löpte men också antalet motionstillfällen per vecka. Aktiviteterna ökade markant till halvårskontrollen men minskade något till 3-årskontrollen. Ffa de högaktiva och de lågaktiva ökade sin motionsaktivitet (glädje över att vara friskare?). De medelaktiva ökade även de sin aktivitet till halvårskontrollen, men snarare minskade sin aktivitet något till 3-årskontrollen. Varför vet vi inte.

Kommentarer

Det är alltså bevisat att de åtgärder som insatts mot problemen inte bara har en kortvarig effekt utan att de även har en långtidseffekt.

Mycket viktigt att notera är att inga specialskor har använts i studien och att endast två personer fått fotbäddar (specialgjutna inlägg). Billiga kilar, pelotter och sulor har vb kompletterat.

Videoanalys med slowmotion, sk frysmöjlighet av filmbilderna och löpband anses av forskningsgruppen som viktiga hjälpmedel. Dessutom krävs utbildad personal som begriper sig på vad som skall analyseras. Löpband och video i en affär garanterar inte ett bra resultat.

Även när fotbäddar sätts in i skor bör videoanalys på löpband utföras för att kontrollera resultatet, vilket för närvarande inte är rutin på ortopedtekniska avdelningar, en stor brist.

Videoanalys på löpband bör utföras ungefärligen i den hastighet som personen skall gå eller löpa i verkliga livet eftersom belastning och därmed fotvinkling varierar med löp- och gång-hastighet.

Vi har sedan flera år frångått exakt mätning av sk "pronation" och "supination", som den fortfarande utförs av många, bakifrån filmat som vinkeln mellan hälsenan och mitten på vaden. Mätning ger bl a olika utslag vid olika löphastigheter, varierar beroende på hur van försökspersonen är vid löpning på bandet, hur länge löparen springer, hur olika skoförsäljare mäter och hur hjulbent försökspersonen är.Viktigaste invändning är att sådan mätning ger ofullständig information, då inte bara hälens vinkling är viktig utan även att steget bör analyseras i andra belastningsfaser än mittfas.

Vi har studerat pronation och supination som sker i framfoten och runt helt andra rörelseaxlar än hälens rörelser som benämns inversion och eversion. Förutom detta sker en vackling i själva fotleden, som förstärker intrycket av in- och eversion i språngbenslederna (hälen). Framfotens och hälens rörelser är olika i olika skeden av steget.

Fotens utåtvinkling (pronation/eversion) är viktigare att studera i mittfas och vid avvecklingen av steget. Fotens inåtvinkling (supination/inversion) är viktigare att titta på i nerslaget och i stegets mittfas. Pronation i framfoten är vanligare (ca 85%) än supination (mindre än 5%) och kan anses vara del i kroppens eget stötdämpningsförsvar.

Vi föreslår att man från och med nu använder denna mer precisa terminologi eftersom rörelserna faktiskt behöver skiljas åt i löpanalysen, ett mycket handfast praktiskt argument. Vi vill med detta avskaffa bl a termer som "pronation" och "supination" om hälens rörelser, "underpronation", "framfotspronation" och "pronationskil" om kilar som bara styr hälens rörelser.

Vår målsättning med att korrigera i nerslagsfas har varit att bl a undvika extrema ytterlägen i hälens inversion i måttlig fart för att undvika höftproblem. I mittfas av steget korrigerar vi både häl- och framfotsrörelser så att foten står rimligt rak utan att överkorrigera eller att bry oss om att i första skedet ställa in foten exakt. Detta är inte nöd-vändigt i de allra flesta fall. Endast om korrektionen inte ger bra resultat behövs sådan finjustering.Viktigt är att inte överkorrigera personer som har pronation/eversion i mittfas.

Vid supination/inversion i mittfas kan det dock löna sig bättre att vara noga med att korrigera foten exakt rakt.

Om resultatet av skovalet efter adekvat fotanalys inte blir bra bör personen undersökas av sjukvårdspersonal (läkare, sjukgymnast, ortopedingenjör eller ortopedtekniker). Viktigt är att medicinskt outbildade skoförsäljare inte börjar tro att man kan bota allt med de metoder vi redovisar. Det är viktigt att skoaffären har ett fungerande samarbete med sjukvården angående de kunder som ffa inte blir bra med skokorrektion.

I denna studie har jogging- och motionsskor testats, skor som ofta med framgång kan användas även vid promenader och på arbetet samt även till t ex diabetiker, personer med fotdeformiteter etc, många gånger i stället för dyra specialtillverkade skor.

Inomhusskor och specialskor till olika idrotter har inte undersökts i studien.

Slutsatser

Många besvär i fötter, hälsenor, underben, knän, höfter och rygg kan botas eller reduceras med bara ett anpassat skoval och att man sedan använder dessa skor. Många personer som haft besvär i åratal och som passerat många sjukvårdsinstanser blev radikalt förbättrade eller helt botade i studien. Även länd-, bröst- och halsryggsbesvär ser ut att kunna påverkas till det bättre, något vi ser i vårt dagliga arbete vilket även antyds i denna studie.

Man måste använda skorna för att få effekt på besvären.

Vi upptäckte att en del personer i början av studien inte använde de anpassade skorna speciellt mycket. Efter uppmaning att använda skorna, dvs att i praktiken delta i studien, reducerades besvären ofta drastiskt. Även om många snabbt blev bättre tog det ofta 1-2-3 månader innan besvären försvann, ibland längre tid.

Passform

Både i vårt långvariga arbete med skofrågor men också i denna studie märker vi hur oerhört vanligt det är med dålig passform, dvs att foten inte passar i skon. Här spelar mode och kundens åsikter om hur en sko skall se ut en viktig roll.

Många, inte bara i denna studie, blir av med sina problem när man ser till att skorna har rätt storlek (ofta har man minst en storlek för små skor, ffa damer), tåboxens bredd anpassas till fotbredden, tåboxens form väljs efter tårnas form, etc.

Dessa enkla faktorer och att skons läst (rak-normal-svängd) är anpassad till kundens fot (plattfot-normal-högt fotvalv) är avgörande för fotens biomekanik under steget.

Fel passform orsakar inte bara skavsår, missfärgade naglar och domningar utan påverkar t ex hela belastnings- och avvecklingsfasen, vilket förändrar löpstegets biomekanik vilket kan leda till en mängd problem inte bara i foten, utan även uppåt i benet i knä, höft och länd.

Stabilitet

Mindre stabila skor kan duga bra att gå i men kan vara undermåliga att springa eller gå länge i. Lätta skor anges ofta vara skönare att löpa i än tyngre. Vi rekommenderar medelmotionären att bortse från detta argument och att i stället prioritera stabilitet som i och för sig gör skon tyngre. Möjligen kan lätta skor bättre passa elitlöpare under tävling och lätta löpare, även om vi också bland sådana, ffa under uppbyggnadsträning, ser många exempel på att övergång till en litet tyngre sko med stabilare konstruktion minskar besvären.

Stötdämpning

I skoreklamen framförs ofta att stötdämpning är ett väsentligt skäl att välja en viss sko. Stötdämpning är enligt vår uppfattning inte längre något viktigt försäljningsargument, annat i extremfall. Oavsett konstruktion har nämligen de flesta skor på marknaden enligt våra tester och erfarenhet numera mycket bra stötdämpning, undantaget möjligen några av de allra billigaste modellerna.

Oftast behövs inte specialgjutna fotbäddar, vilket blivit en födkrok i ortopedingenjör- och ortopedteknikerkretsar de senaste åren på löpkliniker och ortopedverkstäder. Vi anser dock att fotbäddar är ett viktigt komplement när man misslyckas med ett adekvat anpassat skoval. Enligt vår långa erfarenhet behövs fotbäddar i mindre än 5% av fallen i skobutiken, i denna studie har vi givit två person dylika. Andra hävdar att upp till 53% behöver fotbäddar (Graversen-Simmons:Previa-Löplabbet, brevbärarstudie i Borås och Göteborg).

Vårt råd är att alltid börja med ett anpassat skoval. Att börja med fotbäddar och att lägga in dessa i skor som inte är analyserade eller, som många gånger sker, i sämre skor som inte är anpassade till individen, betraktar vi som en undermålig metodik.

Vi har sett ett flertal patienter som i åratal haft besvär och som fått specialgjutna inlägg/fotbäddar som när man ersätter tidigare skor och specialtillbehör blir besvärsfria med enbart anpassat skoval och ev tillägg av billiga hjälpmedel t ex kilar.

Skor är att betrakta som färskvara. Skorna bör definitivt kontrolleras med avseende inte bara på synligt slitage. Långt innan det börjar synas att skon är sliten bör man videofilma för att kunna se utmattning en av materialet i skon. Annars kan alltså smärtorna komma tillbaka.

Inget skomärke kan utses till det bästa. Ingen sko kan utses till den bästa.

Den individuella gång- eller löpstilen liksom fötternas utseende (bredd, längd, fottyp) påverkar läst- och skoval, vilket alltid är individuellt. En sko som anses jättebra av en person kan ofta vara ett misslyckat val för en annan och tvärtom. En skosort kan ha olika egenskaper olika modellår (vanligt) och till och med variera i egenskaper samma säsong. Dyra skor är inte alls säkert bättre än billigare.

Det viktigaste är att se till funktionen på skon.

Skoförsäljare måste utbildas för att behärska den metodik vi använder, en inte alls omöjlig uppgift.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Samhället uppmuntrar i många sammanhang motionsverksamhet. Det torde vara mycket viktigt att denna utbredda motionsverksamhet resulterar i så få skador som möjligt, något som denna studie visar bättre kan uppnås med relativt enkla medel kombinerat med kunskap.

Sannolikt skulle en spridning av denna kunskap spara åtskilligt med lidande för patienter/kunder/motionärer och spara åtskilligt med pengar för sjukvård och samhälle i övrigt.

Ansvaret för en seriös hantering av denna folkhälsofråga fördelar sig på såväl kommersiella intressenter (butiker, skotillverkare) som på medicinsk sakkunskap, idrottsrörelsen, skolor, försäkringsbolag, folkhälsoorganisationer och massmedia.

Vi har med denna studie visat att personer med i de flesta fall mångåriga besvär från främst benen (fot, underben, knä) totalt sett uppnår mycket stor förbättring av sina besvär. Drygt hälften av alla försökspersoner uppger 0 (ingen) smärta vid halvårskontrollen och drygt 40 % är helt friska efter 3 år.

Utläkningsfrekvensen för fotbesvär, underbensbesvär och ländryggsbesvär är ca 75% och för knäsmärtor ca 60% vilket måste anses direkt anmärkningsvärt med så enkla och billiga korrigeringsmetoder och så lång genomsnittlig sjukdomstid. Detta alltså efter en ganska enkel analys- och klassificeringsmetod av fot- och skotyp kombinerat med videoanalys av bland annat stabiliteten i stegets olika faser på löpband.

De resultat som visas i studien indikerar mycket starkt att resurser och åtgärder bör sättas in på motionärer och idrottsutövare redan innan de når sjukvården, men även att metodiken kan användas på sjukvårdspatienter.

Under utvecklandet av metoden och studiens gång har vi också lärt oss vilka egenskaper som krävs för att skor skall fungera bra på användaren och hur en sko bör vara konstruerad för att möta kundens krav.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Studien är utförd av:

Dr Bernt Ersson,

Strömsbrovägen 56

806 45 Gävle

fax 026/51 09 14 , tel arb 026/12 76 00

Internetadress: www.shoedoc.se

e-mail adress: bernt@shoedoc.se

Ortopedingenjör Lasse Höglund, Skodoktorn/Walk&Run Gävle,tel 026/14 01 02

Eje Bergström, Intersport Gävle tel 026/14 01 02

Tony Björk, numera Intersport Västerås.

Professor Kurt Svärdsudd, Allmänmedicinska institutionen och

Institutionen för Folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala.

Tel 018/663426

Speciell kommentar om hälsenebesvär

Kontrollgruppen

I kontrollgruppen, som alltså fick anpassade skor och kilar först efter ca 3 månader, ingick 10 försökspersoner med hälsenebesvär.

6 av dessa blev helt friska med korrigering, 2 blev klart bättre och 2 blev inte alls förbättrade i sina hälsenebesvär, men blev bättre i andra besvär.

Ytterligare 4 patienter har markerat smärtor i vaden (inte över hälsenorna) på smärtritningarna. Av dessa blev 2 helt botade, 2 blev klart förbättrade.

Samtliga i kontrollgruppen hade haft sina besvär i hälsenor eller vader i mer än 1 år utom 3 som hade haft besvär i 3-6 månader. 7 hade haft besvär i mer än 2 år.

Samtliga i kontrollgruppen hade besvären kvar oförändrat under de 3 månader man inte fick korrigering av skorna. Förbättringen inträdde alltså först sedan man fått skokorrigering och då inom 2 månader.

Behandlingsgruppen

I behandlingsgruppen, som alltså fick anpassade skor direkt när dom började i studien, ingick 13 patienter med hälsenebesvär och 1 med vadbesvär. 10 blev helt botade och 4 klart förbättrade. Förbättringen inträde relativt snart efter att man bytt skor, i de flesta fall inom 1-3 månader.

I behandlingsgruppen hade 2 personer haft besvär i mindre än 1 år (2 respektive 6 månader), de övriga hade samtliga haft besvär i mer än 1 år, 7 hade haft besvär i mer än 3 år och 4 i mer än 7 år.

Korrigeringsmetod

Viktigt i sammanhanget att påpeka är att vi både genom många års handläggning av idrottskador och i forskningsprojektet sett att hälsenebesvär inte bara skall korrigeras med klackförhöjning.

Viktigt är också att se till att foten under löp- eller gångsteget inte står alltför felvinklad både i framfot (pronation/supination) men också i bakre delen av foten (inversion/eversion). Stötdämpning i klacken, speciellt för mjuk klack, hälkappans stabilitet och utformning samt skosulans hårdhet i främre delen av skon kan också spela en roll i problematiken.

Sammanfattning

Även om antalet försökspersoner med hälsene- och vadbesvär är litet (28 personer) i vår studie är tendensen helt tydlig: Hälsene- och vadbesvär kan alldeles uppenbarligen förbättras med anpassade skor och ev tillägg av olika typer av kilar/inlägg.

Ser man dessutom resultaten i skenet av att de allra flesta i studien hade haft sina besvär under mycket lång tid (åratal), att 26 av 28 i studien med hälsenebesvär blev bra eller klart förbättrade i sina besvär (dock först efter skokorrigering) och att försökspersonerna i studien fortsatt med sin motion, kan vi ur denna studie och enligt vår tidigare långvariga erfarenhet från denna typ av besvär inte förstå synsättet att hälsenebesvär skall botas enbart genom vila.

Tvärtom anser vi att det är viktigt att bl a genom ett anpassat skoval och anpassad träning fortsätta att aktivt rehabilitera den motionär som har problem med sina hälsenor.

Det torde även ur många andra synvinklar vara direkt diskutabelt/förkastligt att rekommendera personer med problem och smärtor från rörelseapparaten att bota sina problem av överbelastningstyp (till vilket hälsenebesvär hör) med enbart vila.

Bernt Ersson

Skoforskningsprojektet i Gävle

Sammanfattning skoprojekt 1995-96(98)

(Motions)smärtor kan till stor del botas/lindras

med ffa ett anpassat skoval.

Långvariga besvär botas, där många gånger traditionell sjukvård och sjukgymnastik misslyckats lindra besvären.

Effekten är långvarig (minst 3 år).

Videoanalys är oumbärlig, men räcker inte med bara videoanalys och att korrigera felvinklingar. Lika viktigt är t ex att välja rätt läst, skostorlek, bredd och vridstyvhet.

Exakt mätning av fotvinklar behövs inte.

Det räcker med att ställa skon något så när rak.

Fotbäddar behövs inte i den utsträckning vissa påstår.

Specialskor behövs väldigt sällan.

Sortimentet i en vanlig sportaffär räcker väldigt långt.

Skor är färskvara. Skor skall bytas innan det syns att de är nedslitna.

Byt när videoanalys visar att skon inte korrigerar foten tillräckligt.

Man måste använda de anpassade skorna för att de skall ha effekt.

Skovalet måste vara anpassat till individen.

Inget skomärke kan utses till det bästa. Ingen sko kan utses till den bästa.

Dyra skor och kända märken garanterar inte bästa kvalitet.

Skor i mellanprisklassen ofta tillräckliga.

Det viktigaste är funktionen på skon.

Prioritera stabilitet före lätthet på skon.

Stötdämpningen i moderna skor är oftast tillräcklig. Stötdämpning är egentligen inte det försäljningsargument skotillverkarna påstår.

Studien visar att ett prestigelöst samarbete mellan läkare, ortopedingenjör och skoaffär ger ett mycket bra resultat.

Skoförsäljare kan läras upp att sköta denna analys med ett för patienten/kunden mycket tillfredställande resultat.

I skoaffären

Det går snabbare att sälja skor med denna metod än på traditionellt vis.

Lönsamheten på skoförsäljiningen ökar.

Skosortimentet kan begränsas, vilket är önskvärt i en butik.

Man bör ha ett bassortiment av 6-8 utvalda skomodeller som kompletterar varandra vad gäller egenskaper och form.

Reklamationer och klagomål minskar dramatiskt.

Kunderna lockas till butiken (ökad försäljning av skor/andra varor).

Ryktet sprider sig snabbt att man håller hög kvalitet i butiken.